Sånt är livet, del fyra

Jag for till en plats där vinet är läskande torrt och husen står omringade av vintergröna häckar. Där landet är oinspirerande platt och stränderna flyter ihop med horisonten. En plats där tonerna går i grått och beige.
Jag hade hundra idéer och planer, men när jag kom hem hade de glömts bort nånstans mellan lycka och pirr. Jag hade tusen tankar att skulptera med men de försvann ut genom dörrspringorna.
Och på något sätt kan man ändå aldrig vara glad utan att också vara rädd. Rädd för att glädjen ska försvinna, att det inte räckte till utan förvandlades till ett tomrum i spetsen på hjärtat. Det kommer alltid vara en balans på en våg och det enda vi kan välja är vilken vågskål vi ska koncentrera oss på. Tills det blir en obalans och vi helt enkelt trillar ner, utan en endaste chans till val. Visst är det underbart hur vi inte kan rå för någonting av det? Att allt är en katt-och-råtta-lek.

Jag älskar livet. Jag älskar att leva.