I am scared.

When the feeling comes, the relief of telling you everything about it.

That is when I realise, how I'm carrying everything inside

scared to death to make it real in life.

But the feeling is fake.

There are so much to carry, too much to hide,

the bag aint big enough for even half of it.

Still you cannot as much as imagine how I feel.

You are blind to my scars, you are blind to my suddenly sad eyes,

and my ways of letting you down.

Calling me a princess, only makes me the witch.

Singing me praises, will never fix a thing.

I am leaving you now, I am going my way.

But follow me and I will stay.

Drömmaren

Äter middag med en döende man. Han ska hängas imorgon och jag frågar vad jag alltid velat fråga.

"Har du haft ett bra liv?"

Vi går genom trädgården i skymningen för att få sen månen. Kräftskivemånen stor som en luftballong ovanför grannarnas pool.

Hos afrikanskamerikanska basketspelaren i en annan grannes hus blir jag hotad när jag frågar om hans glittriga läppstift. Hans mamma ramlar ner för trappan med sopor över sig och jag sitter i soffan och inser att mannen jag älskar är död. Jag storgråter och plötsligt är jag i en svartvit sal.

På en marknad träffar jag honom som om inget nånsin hänt, kysser varandra på kinden och går vidare hand i hand.