där mina tankar är

jag vet inte ens vem jag är
våren kommer och tussilagorna sjunger i kör, men jag vet inte vem jag är
inte vad jag gör, inte varför

verkligheten är inte vad den var
när vi var små
var allt så mycket större

vi gömde oss bakom våra händer, och vi såg världar där andra såg en sten och två grästuvor


jag hittar inte tillbaka, förblindad av möjligheter glömmer jag vägen hem
jag vet inte längre vem jag är, jag har glömt hur man andas
i takt
och jag har glömt
eller aldrig vetat
hur man älskar någon annan


ibland är allt så enkelt och ibland ser jag inte mina händer
när jag gömmer mig bakom dem
i tron om att verkligheten
kommer tillbaka och blir en värld av sten och gräs och jord
som håller mig i handen
och lär mig älska
så som vi älskade att vara barn

fast vi inte visste om det



du säger att du hittat dig själv nu
och så du vänder min värld upp och ner
när jag precis, precis
ställt mig själv på plats igen

och jag kan inte älska dig för det