att göra eller att inte göra, det är frågan för idag

kan jag pressa ner min nyfunna självkänsla i sin låda igen, för att tre månader senare (med svårflörtad tur) stå stadigare än någonsin tidigare? är jag tillräckligt stark för det?

varför är det så svårt att trycka på knappen?

hade det varit enklare om...

men det är ju bra, att klara av något ensam, det ska tydligen styrka en, och visst gillar jag den tanken.

men det är ju så halt.

why me? frågade sig den unga rockstjärnan.

why not me? rättade han sig sedan.

varför kan jag inte tänka så?

varför räcker aldrig nittio procent?

för nittio procent är allt de kan lova.

pressing the button?