Kliché med en twist

Klichéer med en twist. Omvända ordspråk och jag kan se hur hela världen gillar hennes ord. Som vore de magiska.

Men jag tror mig veta bättre. Jag tror mig veta att hon inget vet, då hon kläcker ur sig sina magiska ord efter att ha känt den lilla lockande känslan som egentligen bara är en föraning till hur det verkligen ska kännas.

Hon lever i sitt nu, och tror sig veta att hon har sanningen i sin hand efter att ha avslöjat sin kliché med en twist så att alla förstår hur lyckligt lottad hon är. Hon lever efter den där lilla lockande känslan.

Men jag, jag som aldrig ens känt det lilla, jag låtsas som om det faktiskt finns något större. Och det är det jag tror mig veta så mycket bättre. Veta att man kan få tag i det där stora, som av någon anledning jag inte själv förstår, är så mycket bättre än det hon lyckades fånga.

Jag undrar vem av oss som lever i låtsasvärlden.

Och jag vägrar faktiskt tro att det skulle vara jag. Hon har ju hittat sin lycka, hon lever den, hur stor den än må vara. Men jag har det roligaste kvar:

Längtan till det största.