under tiden det tar att skriva ner fem rader

Jag vill skriva något stort, något maffigt och långt. Något du minns och beundrar.
Men jag gör ett försök i alla fall.

Jag skulle kunna skriva om hur snön ligger tät på varenda vågrät millimeter utanför fönstret, om hur det glittrar i den, hur det sprakar på himlen när stjärnorna ler. Jag skulle kunna skriva om värmen som lägger sig som droppar längs fönstret, och om kylan som rispar mot glaset utifrån. Jag skulle kunna säga dig allt om längtan, hoppet och tron på något som jag tror skymtas därute.
Men kanske vill du hellre läsa om kärleken som flackar i ögonen jag inte kan se härifrån, eller om mina drömmar, eller om världen i sig. Hur vi önskar oss en vit jul när små barn blir våldtagna på sidan 142 och 265 i boken jag ställt mot vinglaset.
Kanske skulle jag berätta om dagen som varit, om dagen som kommer och dagen som inte kommer att komma, någonsin.

Om dikterna jag läser är sanna, kan jag vara lycklig för den som öppnade sitt hjärta under tiden det tar att skriva ner fem rader med bläck och en bit gås på ett skrynklat papper.
Jag vet inte varför jag tänker mig att det är grått.

Kanske vill du läsa om den rena lyckan mellan raderna, kanske vill du höra allt om den. Jag har dock inte ord för att beskriva.

Fast vad vore jag utan dem. Om jag aldrig fick höra "det där som alla tänker men ingen säger." Om jag inte fick sanningen så svartvit rakt i ansiktet och så många frågor som inga ord i världen kan formulera. Vad vore jag utan styrkan, den dyrbara, eftertraktade men ack så ovanliga glädjen. Utan den självklara värmen man måste lära sig att se.
Jag har aldrig varit kär, men jag vet hur det känns att älska någon så mycket att frånvaron skär i hjärtat, hur ens jag blir halvt utan dem.

Och varje gång glädjen skymtar fram, tycker jag lite mer om alla andra.

Ju ljusare sken, desto mörkare skuggor, men utan skuggor, inget sken.

Som att hitta en frostig tusensköna i gräset den andra december


¤ Det är så mycket frost att jag skulle

kunna snubbla på grässtråna om jag vore lite mindre.

¤ Varför tror jag att jag låtsas när jag ser det fina i saker?


¤ Ibland när snöflingor faller blir jag så lycklig,

att lyckan rinner över och spills på dig.

Det är inställningen som räknas

En låt är inte så otroligt bra innan man fått den av någon man tycker om.
Två timmar på gymmet är inte lika effektiva om man inte har rätt inställning till träningen.
Mat är godast när man inte sett den lagas.
Stjärnor är vackrare ihop med romantik än ensamhet.
Och så vidare.

Jag har aldrig sett ett stjärnfall
jag har aldrig sett en björn i frihet,
och jag har aldrig tyckt att åskan är mysig.

Jag kanske är en sådan person som kan tänka bort fläckar på mattan, färger på väggar, radhus kring trädgårdar, köksinredning i hemmet... och bara se det jag vill se. Men kanske glömmer jag att förverkliga drömmar på det sättet, när kärleken i en romantisk komedi är nog för mig för en vecka.

Och så vidare.

Kanske borde jag inte avslöja mer idag
kanske borde *** sluta säga ***.