tankarna virvlar men jag har tappat orden, jag ser bara bilder
vill så mycket men drömmarna översätter inte till verkligheten
jag vill byta men inget förlora
ändra men ha kvar det gamla
vandra men ingenstans nå
och nå utan att gå
när man får vad man vill ha och inser att det inte alls var vad man behövde...
vem drar en rätt igen? har vi verkligen ingen annan än oss själva?