...but that's not how it used to be. No, that's not how it used to be...

Skratta inte, jag har inga linser på mig så jag ser inte vad jag skriver om jag inte har texten på largest. Jag är förkyld, halvligger uppstoppad i sängen under täcket mitt i sena kvällen och jag ser visst ändå knappt vad jag skriver. Men skratta inte...

Jag förstår inte det där med humör. Ena dagen är allt perfekt. Hoppar runt i vardagsrummet till Tales of Maria/e med volymen på 60, fullt lycklig. Nästa dag, Tales of Maria/e fungerar inte, ger inte samma kick. Ger ingenting. Inte ens Let your love flow ger samma kick... Falskt.

Men jag fick ett hjärta. Låt oss hoppas det räcker för kvällen. Låt oss hoppas att jag kommer in på skrivarkursen, på livets glada väg, på förbättringsvägen, på tomtens väg till julen.
Let your love flow and I'm on fire.