Jag har snöat in på sommarn. Ha-ha...
...och kan inte sluta tänka på sommardoften, hur solen känns mot huden och hur fåglarna sjunger på morgonen.
Men så är det ju alltid på vintern. Sommaren kommer igen, jag lovar...
Jag somnade bredvid katten förut, och vaknade av att han sträckte ut sina enorma tassar mot mina ögon. Katter gör tydligen så ibland, känner lite på människor för att se hur de reagerar, men inte för att skada.
På tal om skada så letar man efter överlevande på Haiti... och jag vet inte vad jag ska tänka eller tycka. Hus har rasat ihop och det ligger familjer under väggarna, men de har inte maskiner för att flytta på blocken. Samtidigt går klockan och man räknar på hur länge en människa kan överleva. Tre miljoner drabbade, och för en gångs skull bryr vi oss inte bara som svenskarna.
Vi kan inte ens föreställa oss, vi vet ingenting om lidande, om oro för nära, om rädsla eller hopplöshet. Ingenting vet vi, men om jag åkte ner dit med hjälp skulle jag antagligen bli sedd som lite av en hjälte.
Vi vet inte ens hur det ser ut, vi tror att det finns en slummen, att det finns taxi... Nej nej, de bor sådär allihopa, och taxi finns inte.
Är det jorden som säger ifrån? Eller har vi bara tur...?
Hur kan de med att stå i sina nystrukna kavajer i en varm TVstudio och prata om hur landet ser ut? För att vi ska få riktigt dåligt samvete? Känna oss riktigt hemska som sitter i sofforna med mat på bordet och en bärbar dator i knät. Jag har lite svårt att förstå.
Nog om det faktiskt. Vi är djur och vi vill själva överleva... vi får tacka Gud för hur bra vi har det.
Ha-ha...
...världen är hemsk, det bara är så. Men vad tjänar det till att vi slutar le?
...och kan inte sluta tänka på sommardoften, hur solen känns mot huden och hur fåglarna sjunger på morgonen.
Men så är det ju alltid på vintern. Sommaren kommer igen, jag lovar...
Jag somnade bredvid katten förut, och vaknade av att han sträckte ut sina enorma tassar mot mina ögon. Katter gör tydligen så ibland, känner lite på människor för att se hur de reagerar, men inte för att skada.
På tal om skada så letar man efter överlevande på Haiti... och jag vet inte vad jag ska tänka eller tycka. Hus har rasat ihop och det ligger familjer under väggarna, men de har inte maskiner för att flytta på blocken. Samtidigt går klockan och man räknar på hur länge en människa kan överleva. Tre miljoner drabbade, och för en gångs skull bryr vi oss inte bara som svenskarna.
Vi kan inte ens föreställa oss, vi vet ingenting om lidande, om oro för nära, om rädsla eller hopplöshet. Ingenting vet vi, men om jag åkte ner dit med hjälp skulle jag antagligen bli sedd som lite av en hjälte.
Vi vet inte ens hur det ser ut, vi tror att det finns en slummen, att det finns taxi... Nej nej, de bor sådär allihopa, och taxi finns inte.
Är det jorden som säger ifrån? Eller har vi bara tur...?
Hur kan de med att stå i sina nystrukna kavajer i en varm TVstudio och prata om hur landet ser ut? För att vi ska få riktigt dåligt samvete? Känna oss riktigt hemska som sitter i sofforna med mat på bordet och en bärbar dator i knät. Jag har lite svårt att förstå.
Nog om det faktiskt. Vi är djur och vi vill själva överleva... vi får tacka Gud för hur bra vi har det.
Ha-ha...
...världen är hemsk, det bara är så. Men vad tjänar det till att vi slutar le?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar